Astrolog Monica Hortell

Varför astrologi?
Varför blev du intresserad av astrologi? Det är en rätt vanlig fråga, åtminstone brukar välvilliga halvskeptiker ställa den. ( Människor som ställer frågor av
mer brinnande personligt intresse brukar undra “vilket tecken passar jag ihop med?” ) Och varför? Tja...” varför är du intresserad av musik?” När blev du intresserad av fotboll?” Det finns egentligen inget “Varför” och inget “När”
heller. Jag har varit intresserad av astrologi så länge jag kan minnas.
Jag vet att jag under realskoletiden i Luleå skickade efter något litet enkelt horoskop. Det enda jag kommer ihåg av det är att det stod att jag instinktivt valde att sätta mig längst bak i ett rum, för att jag inte ville göra något väsen av mig.
Jag diskuterade med mina vänner om huruvida detta stämde, och vi kom
fram till att det gjorde det inte. Nåja. I gymnasiet tog jag reda på folks födelsedagar och gjorde upp listor på allas tecken. För att undersöka om
det stämde med deras egenskaper, alltså om det verkligen kunde finnas
nån sanning i astrologin. Sant forskarnit.... Så mitt intresse är nog medfött, nästan en läggning eller en total fascination.

Kontroversiellt ämne
Av någon anledning har jag har egentligen aldrig tvivlat på astrologins giltighet, men jag har däremot ifrågasatt stora delar av den. Och gör det fortfarande.
En ständigt pågående inre diskussion kan man säga. Av någon anledning
har jag alltid vetat att det finns mer än solteckens-astrologin. Varje gång jag läste att “Kräftan trivs bäst hemma” eller “Lejonet vill bestämma”, visste jag
att det inte är hela bilden, det finns mer, det finns något djupare.

Det är ju också så att den som sysslar med astrologi är mycket väl medveten om att det är ett kontroversiellt ämne.
För mig är astrologi något fullständigt självklart, det är en del av min vardag och av mina referensramar.
Andra kan tycka det är helt barockt, vansinnigt, flummigt, farligt och jag vet inte vad. Somliga organiserar sig för att bekämpa den.
Och de argument astrologins motståndare har, måste man ta till sig, bearbeta och kunna bemöta, åtminstone inför sig själv. Eftersom jag är akademiker i grunden och mycket väl förstår (och delvis omfattar) det kritiska, vetenskapliga tänkandet, kan jag inte avfärda det hur lättvindigt som helst. (Sedan är det väl så att det som utger sig för att vara “vetenskapligt” behöver inte alls vara det, som kallar sig “sakligt” kan vara fördomsfullt och aggressivt. Fanatiker finns överallt.)

Humanistisk astrologi
Hur som helst, astrologin är ett gigantiskt ämnesområde, och det gäller att veta vilka nedslag man vill göra där, vad man ska specialisera sig på, vad man verkligen TROR på. Tror jag att framtiden går att förutsäga eller tror jag
på människans fria vilja - eller tror jag rentav på båda delarna? Och hur blir
det då? Det är den humanistiska, psykologiska astrologin som alltid har tilltalat mig mest. Och där handlar det inte så mycket om vad som ska hända som om vem det händer. Inga spådomar, inga exakta förutsägelser alltså, men väl karaktärsanalyser.“Character is destiny” som det heter, dvs. personlighet och karaktär är vad som formar ens öde. Känner man sig själv så är man bättre utrustad att möta både framgång, motgång och utmaningar. Och man har bättre förutsättningar att även förstå andra. En av de stora ahainsikterna för dem som börjar studera astrologi brukar vara att människor faktiskt är olika och ska vara det, att man inte kan göra sig själv till alltings måttstock.

Intryck
Mina referensramar och min livsåskådning består förstås inte bara av astrologi. Rätt så övertygad är jag även om en hel del annat. T.ex. att det finns en större, övergripande, god intelligens i universum, det som de flesta kallar “Gud”. Att allt levande svarar på kärlek. Och allt “icke-levande” också för den delen. Ett bord som är älskat har en annan lyster och utstrålning än ett bord som ingen brytt sig om - även om de är i samma skick rent fysiskt.
Att reinkarnation existerar, fast antagligen är inte tiden linjär utan allt sker samtidigt. Att människan har en fri vilja. Zenbuddismen och taoismen har också gjort starka intryck. I gymnasiet hade jag turen att stöta på en bok vid namn “Zenbuddism och psykoanalys” av Zuzuki-Fromm-Martino. Vissa böcker går liksom rakt in i både hjärnan och själen, och den gjorde det. Senare i livet har Jane Roberts böcker om/av Seth varit oerhört viktiga. För att inte tala om vad vissa astrologiböcker har betytt... Mina absoluta förebilder bland astrologer är Stephen Arroyo, Donna Cunningham och Tracy Marks.